Det var svårt att planera den första workshopen: jag visste inte vad deltagarna hade för referenser eller vad de förväntade sig. Inte heller visste jag vad som var realistiskt att hinna med på 3-4 dagar. Det visade sig att deras dockteaterreferenser var i det närmaste obefintliga. De hade ganska höga förväntningar på vad de skulle få lära sig och hur de skulle kunna använda sig av det senare. Och vi hann mycket mer på den korta tiden än jag hade trott.
Första vändan till Rwanda hade jag bara med mig ett bildspel som visade exempel på olika typer av dockteater. Det kändes svårt att förmedla. Jag hade bra material med mig till huvuden, men inte så mycket till kroppar. Resultatet blev ett gäng fantastiska dockhuvuden med sorgliga tygkroppar. Till min workshop i Uganda var jag bättre förberedd och hade med mig en liten "table-top-puppet" samt material till halsar, händer och handtag. Men dockan var alldeles för avancerad för att representera den docktypen som var realistisk att hinna lära ut där. Och nu blev resultatet fantastiska dockhuvuden med fantastiska handtag, händer och halsar...men med sorgliga tygkroppar.
Nu inför min resa till Namibia har jag byggt en mycket enkel speldocka med enkla grepp och till större delen i sådana material som vi kommer att arbeta med i min workshop: Herr Hare har tagit form under sommaren!
Jag har även utarbetat ett superpedagogiskt kompendium med texter om dockteaterns historia och bilder på olika typer av dockteater, samt illustrerade instruktioner hur man bygger en enkel docka.
För att lösa problemet med de sorgliga tygkropparna har jag sytt olika formade kroppar i elastisk trikå, som deltagarna kan använda till att bygga vidare på. Jag har också med mig färdigsågade förborrade handtag och div annat som förhoppningsvis ska ge mer spelvänliga dockor.



Inga kommentarer:
Skicka en kommentar