Resfeber

Jag borde gå och lägga mig. Jag behöver sova. Jag har en lång arbetsdag bakom mig och en 24 timmars flygresa framför mig. Men det går inte. Resfebern bubblar i mig: jag har som sockerdricka i hela blodet. Det är som att vara förälskad: jag rår inte för det.

Strax efter midnatt satt jag ännu och sydde på en pytteliten röd frack. Ett helt absurt sätt att förbereda sig inför en lång resa. Och jag har viktigare saker som jag borde fokusera på: jag har ju inte ens packat än. Men jag måste samla ihop alla delar och sätta ihop dem först, på flera plan.

Jag lämnar Varberg vid tvåtiden i morgon och landar i Namibia ganska precis ett dygn senare. Först flyger jag upp till Arlanda för att möta upp med resten av gänget. Sedan flyger vi med Swiss Airlines till Zürich där vi byter till ett annat flygplan som ska ta oss hela vägen ner till Johannesburg. (Det är den sträckan jag har mest ångest inför, men med en Ipod fylld med lugn musik hoppas jag kunna sova en liten stund i alla fall.) Där ska vi vänta i fyra timmar innan vi tar ett annat flyg den sista biten till Windhoek i Namibia.

Nu får jag ge mig: jag är förmodligen den mest förberedda människan i hela världen just nu. Lite sömn på det!