Workshop dag 2

Det här är uppochnedvända världen. Solen står i norr. Vattenvirveln snurrar medsols. Affärerna säljer bara plastsaker från Kina. Marijuana är nyttigt för hälsan eftersom det är en växt i naturen. När det åskar ska man inte ställa ut en spegel för då drar den till sig blixtarna. Man pratar flera olika språk samtidigt i varje mening. Man säger en sak och gör en annan. Och tiden är mycket relativ.
Av allt material jag bad om redan på vårt möte med våra värdar i maj, fick jag endast lite lera och några få flaskor den första dagen. När jag frågade efter resten fick jag hela tiden till svar av Vincent att han skulle ut och köpa det. Snart. Men i morse kom han inte alls, så jag fick lösa det på annat sätt med de små medel jag hade. Petflaskor fick bli limburkar, deltagarna tog på min uppmaning med sig saxar och flaskor och pennor lånade vi av Niclas. Problem nummer ett var löst.

Problem nummer två var att större delen av deltagarna saknades. Ingen av de åtta unga tjejerna kom, och två av männen saknades (men den ena kom efter lunch och stannade i en timme). Däremot kom två nya deltagare, som då hade missat gårdagens introduktion. En storvuxen kvinna klädd i blå dräkt och turban skred in och presenterade sig som Rose och sa att hon var en great singer. Jag försökte sätta in henne i arbetet, men hon verkade inte ha en susning om sammanhanget varpå jag bara placerade henne i en av grupperna. Strax satt hon och modellerade prinsen i Askungen: lätt bisarrt.

Eftersom bara sju av femton deltagare var där, och både de och jag ville att alla dockor skulle fortsätta byggas, så fick jag hoppa in och hjälpa till att kaschera. Tillsammans lyckades vi ge alla dockhuvudena ett antal lager med varierande resultat. Vi hade några riktigt trevliga och intressanta timmar tillsammans, där vi satt sida vid sida och doppade fingrarna i samma limbyttor och delade erfarenheter från våra olika länder. Religion, familjepolitik, kärleksrelationer, universitetsstudier, sport, konst, rasism, barn, droger, teater, språk, hur vi bor, resor, drömmar....samtalsämnena tog aldrig slut. Sedan ställde vi ut dockhuvudena i solen för att torka, och tack vare det torra klimatet så säger det bara SLURP, så är det torrt!

På eftermiddagen såg vi Teater Tres föreställning "Kloss" som var jättefin! De kändes skönt att även mina deltagare fick se en modern barnteaterföreställning som förmedlade en hel del av det som jag hade försökt berätta om. Efteråt pratade vi om deras upplevelser, och de var alla överens om att detta inte bara var för barn, utan för alla åldrar. Att det kan beröra vuxna på andra plan.

Efter föreställningen ville fyra av dem gå hem tidigare. Argumenten var mycket fantastiska och handlade om alltifrån att lämna papper at the governement till att spela föreställningar. Då återstod tre av femton. Jag försökte dra igång byggandet av kropparna, men då frågade de om de måste göra det idag när vi kunde göra det imorgon. Jag lade ner. Men de grävde en stund i min materialhög och lekte med pälsbitarna och dockorna.

Vi susade hem till hotellet i taxi. Jag sprang ut på stan och köpte lite mer tyg till dockbygget, även om jag inser att det kanske inte blir så många kroppar byggda i morgon (jag vet ju inte om någon av dem tänker komma tillbaka och hur entusiastiska de i så fall är). Tillbaka på rummet fick jag syn på tidningens förstasida, och bilden av "Big Brother-vinnaren" som jag bara var tvungen att fotografera.

Ikväll har vi sett en teaterföreställning på en skola i utkanten av stan: en totalt surrealistisk upplevelse som inte går att beskriva med några få ord. En monolog i 80 min om en sydafrikansk soldat som blev skjuten av sina allierade i Egypten under andra världskriget. Den berusade och kraftigt överviktiga manusförfattaren/ljudteknikern satt bakom oss och skötte ljudet på ett högst okänsligt sätt, samt skrattade åt sina egna skämt i föreställningen.

I morgon ska jag stå på huvudet hela dan.